Om

Marie heter jag som författar denna lilla
ångestdämpare till blogg. Jag läser till mellanstadielärare på Stockholms universitet och hösten 2020 ägnade jag mig åt fördjupningsstudier (från köksbordet) i Samhällsorienterade ämnen. Och med fördjupning så vill jag förtydliga att det finns gränser för exakt hur djupt fyra olika ämnen plus en didaktik-kurs kan ta sig under loppet av 5 månader.

Något som faktiskt lyckades fördjupa sig rejält var dock min klimatångest, efter att jag läst kursen i Geografi. Alltså, klimatångest är inget nytt fenomen för mig, det har jag levt med i flera år. Det som var nytt för mig var att jag A) fick svart på vitt exakt hur jädra illa det är. B) fick bekräftat hur otroligt stor skuld västvärlden har i den här frågan (vi är rätt duktiga på att med hjälp av distans skylla ifrån oss). 

Men vad gör man då med all denna ångest?

Jag har tre barn (dåligt för miljön jag vet, men what can I say, avhållsamhet är tydligen inte en paradgren i det här hushållet) jag kan inte bara lägga mig ner i fosterställning med en kudde virad om huvudet. Det kommer f.ö inte heller få problemen att försvinna. Min geografilärare påpekade också klokt att det här med shaming och skrämselpropaganda inte är särskilt effektivt utan snarare brukar ge sk strutseffekt alternativt aggressiva mothugg.
Så jag tänker så här: jag får fokusera på det jag faktiskt kan påverka och försöka göra det bästa av saken.  Dokumenterar här – så får vi se i slutet av 2021 om ångesten har lättat.